Sidor

måndag 21 februari 2011

Hjärnkoll Var med i Hjärnkolls bloggsamarbete

Hoppet finns, för oss inom vården, som vill föra en öppnare debatt - en debatt om vikten av att även bedöma området känsel för att utreda individens speciella behov av kompensation och stimulering, där individens biokemiska förutsättningar påverkar känslighet för proteinintolerans, andra gifter och brister, vilket kan vara av avgörande betydelse för vilken form av över- eller underkänslighet individen har - om hur olika skador och biokemiska förändringar kan påverka utvecklingen av individens fysiska och psykiska beteenden, individens förmåga att delta i livets dagliga aktiviteter och relationer, genom;

Hjärnkoll Var med i Hjärnkolls bloggsamarbete

BRIS - dolda funktionshinder och barnens maktlöshet

Maktlösheten - isen ligger där den ligger och kylan har greppet om maktlösheten...

Välkommen till verkligheten och maktlösheten!
I dagens artikel om ökade antalet barn som kontaktar BRIS (se länk här nedan) kan vi konstatera att barnens maktlöshet har ökat och många är de barn som kommer i kontakt med myndigheter som känner att de inte blir tagna på allvar – återigen ett igenkännande från mig, som personal inom vården, när vi försöker nå fram med budskapet att vi inte utför en bra behandling, att vi får dåliga behandlingsresultat samtidigt som vi har en dålig uppföljning - utan feedback, till behandlande personal, kan det vara svårt förbättra behandlingsresultaten! Ingen tycks lyssna, varken till barnens psykiska ohälsa eller personalens försök till förändring, på allvar.

Hade våra kunder, barnen, blivit bättre/rätt behandlade hade de, med största sannolikhet, inte ökat, utan minskat i antal, under de år som gått.

Trots att vi personal, inom vården, är upplysta om vilka rättigheter och skyldigheter vi har gentemot barn och ungdomar, så vågar vi ändå inte lyfta luren, eller skriva ned en avvikelserapport, vända oss till en myndighet och berätta att vi, med största sannolikhet, kan göra bättre än så här (många av oss vågar prata om det, med varandra, men inte mer än så)... och OM vi någon gång tar tag i det, trots att vi då riskerar vårt jobb, vårt anseende på arbetsplatsen, eftersom vi kan anses vara illojala mot vår arbetsgivare, så har vi genom de försöken lärt oss en sak; trots all möda och allt besvär så hjälper det ändå inte. ”Belöningen” kommer i form av den milda, tystaste, bestraffningen, i form av viss utestängning från arbetsplatsen och du får, som anställd, snällt finna dig i en mindre lön än du är van vid, som en följd av att du ändå försökte.




Barnen och personalen är maktlösa - när skall herrar politiker börja lyssna!?
Personligen tror jag, dessvärre, att många av oss personal inom vården känner oss lika maktlösa som barnen... och jag befarar att det är så även inom skola och socialtjänst...

Vart tog betydelsen av Agenda 50 vägen, för alla barn och ungdomar som bär på dolda funktionshinder!? Möter vi inte dessa funktionshinder i tid bidrar vi till att bevara, och öka, barnets psykiska ohälsa!

http://www.expressen.se/nyheter/1.2331837/vissa-barn-bara-grater

torsdag 3 februari 2011

Utanförskap - Tillsammans blir vi starka!

Det finns olika sätt att kommunicera på - ett av dem förmedlas genom AKKA
För att ta sig fram inom samhället behöver många få lov kompensera
Eftersom jag också arbetar med tillgänglighet lägger jag in länken till journalisten Lars-Göran i min blogg http://www.livetrullarvidare.blogg.se , numera arbetar jag för barn och unga med dolda funktionshinder, barn och unga som, i stället för rullstol, behöver dator med ljudåtergivning, digitala böcker och fickminnen etc. för att ta sig fram inom läs- och skrivandets land!

Svårigheter ta sig fram inom läs- och skrivandets samt geografins och tidens land
Tidigare, när jag arbetade som arbetsterapeut inom habiliteringen, arbetade jag för framkomlighet för barn och unga med synliga funktionshinder, vilket också var en kamp, en kamp mot okunskap och oförstånd - förståndet verkade sitta i ekonomin, att vara rädd om den, oavsett hur sedan de unga mådde, som inte kunde ta sig in på skolan, i affären, på pizzerian etc. utan att be om hjälp! Minst lika dåligt (om inte än sämre, eftersom deras funktionshinder inte syns) mår de som inte kan ta sig fram inom läs- och skrivandets land... ofta har de även svårigheter med att rekognosera sig i geografins och tidens land, så behov av GPS och tidshjälpmedel är stort, men de får vänta OM de överhuvudtaget skall få någon som helst kompensation för sitt funktionshinder - i dag möter jag många, allt för ånga av dem, inom Barn- och Ungdomspsykiatrins väggar eftersom ingen har förstått sig på deras speciella behov, de tolkas bara som "annorlunda" med avvikande beteenden!

En annan kvinna, som arbetar likt Lars-Göran, är Veronica, på http://www.vhassistans.se - det är en härlig kvinna som står för mycket av det som Lars-Göran skriver om!

Tillsammans blir vi starka!

onsdag 2 februari 2011

Placeras felaktigt i särskola pga svåra läs- och skrivsvårigheter

Så länge läs- och skrivsvårigheter klassificeras som en psykiatrisk diagnos kommer, dessvärre, det att hända igen, och igen, och igen! Jag menar att läs- och skrivsvårigheter - efter en sensomotorisk bedömning, som ligger till grund för speciellt behov av bemötande - kan kompenseras och stimuleras till en positivare utveckling inom loppet av några månader. Det skall vara lika självklart som att få glasögon eller hörapparat - och definitivt inte orsaka en placering i särskolan! OM den nedsatta förmågan att läsa och skriva förorsakas av en syn- eller hörselstörning så sätter man i dag in snabb hjälp - lika snabbt kan man sätta in hjälpen OM svårigheterna förorskas av en störning inom området känsel!

Dessvärre utesluter man området känsel när man bedömer läs- och skrivsvårigheter och barnets speciella behov av att kompensera lyfts då ej fram i ljuset - i stället får de traggla och träna utan de kompensatoriska hjälpmedel som i dag finns! HUR skulle det se ut om ett barn med störningar inom området syn och hörsel fick traggla och träna utan sina kompensatoriska hjälpmedel? HUR snabbt skulle dom då lära sig att läsa och skriva? Det finns forskning inom området läs- och skrivsvårigheter samt vad som händer när de fär kompensera sitt funktionshinder - norrmannen Arne Tragetorn har visat att när dessa barn, oftast pojkar, får kompensera sitt funktionshinder lär de sig läsa inom loppet av några månader!

Förmågan att tala och läsa utvecklas bland annat med hjälp av förmåga att känna in stimuli via den egna rörelsen och stimuli via balanssinnet. Förmågan att skriva utvecklas bland annat med hjälp av förmågan att känna in stimuli via den egna rörelsen och stimuli via balanssinnet. Störningar inom området känsel, human haptisk perception (berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet), kan leda till nedsatt förmåga att automatisera tal-, läs- och/eller skrivrörelsen - störningar inom dessa områden bör ses som lika dolda funktionshinder som störningar inom området syn och hörsel, och skall, så snart det är möjligt, helst redan på förskolenivå, erbjudas olika former av individuellt anpassade kompensatoriska hjälpmedel, jämförbara med glasögon, linser, hörapparat, hörslinga etc.

Kompensation och stimulering
Kompensation av funktionshindret kan vara färdiga bokstäver och färdigt ljud i form av individuellt anpassad dator med ljudåtergivning via headset, fickminne/telefonminne/diktafon, digitala böcker etc.
Stimulering kan ske genom anpassad kost och kosttillskott (exempelvis Omega 3) samt individuellt anpassade lek- och fritidsaktiviteter etc.

Det skall ALDRIG behöva bli som det blev för den här killen (följ länken), som hamnade i utanförskap på grund av en felaktig bedömning;


http://www.expressen.se/nyheter/1.2312774/petter-placerades-felaktigt-i-sarskola