BRIS - dolda funktionshinder och barnens maktlöshet

Maktlösheten - isen ligger där den ligger och kylan har greppet om maktlösheten...

Välkommen till verkligheten och maktlösheten!
I dagens artikel om ökade antalet barn som kontaktar BRIS (se länk här nedan) kan vi konstatera att barnens maktlöshet har ökat och många är de barn som kommer i kontakt med myndigheter som känner att de inte blir tagna på allvar – återigen ett igenkännande från mig, som personal inom vården, när vi försöker nå fram med budskapet att vi inte utför en bra behandling, att vi får dåliga behandlingsresultat samtidigt som vi har en dålig uppföljning - utan feedback, till behandlande personal, kan det vara svårt förbättra behandlingsresultaten! Ingen tycks lyssna, varken till barnens psykiska ohälsa eller personalens försök till förändring, på allvar.

Hade våra kunder, barnen, blivit bättre/rätt behandlade hade de, med största sannolikhet, inte ökat, utan minskat i antal, under de år som gått.

Trots att vi personal, inom vården, är upplysta om vilka rättigheter och skyldigheter vi har gentemot barn och ungdomar, så vågar vi ändå inte lyfta luren, eller skriva ned en avvikelserapport, vända oss till en myndighet och berätta att vi, med största sannolikhet, kan göra bättre än så här (många av oss vågar prata om det, med varandra, men inte mer än så)... och OM vi någon gång tar tag i det, trots att vi då riskerar vårt jobb, vårt anseende på arbetsplatsen, eftersom vi kan anses vara illojala mot vår arbetsgivare, så har vi genom de försöken lärt oss en sak; trots all möda och allt besvär så hjälper det ändå inte. ”Belöningen” kommer i form av den milda, tystaste, bestraffningen, i form av viss utestängning från arbetsplatsen och du får, som anställd, snällt finna dig i en mindre lön än du är van vid, som en följd av att du ändå försökte.




Barnen och personalen är maktlösa - när skall herrar politiker börja lyssna!?
Personligen tror jag, dessvärre, att många av oss personal inom vården känner oss lika maktlösa som barnen... och jag befarar att det är så även inom skola och socialtjänst...

Vart tog betydelsen av Agenda 50 vägen, för alla barn och ungdomar som bär på dolda funktionshinder!? Möter vi inte dessa funktionshinder i tid bidrar vi till att bevara, och öka, barnets psykiska ohälsa!

http://www.expressen.se/nyheter/1.2331837/vissa-barn-bara-grater